Var till vårdcentralen idag igen, för tredje gången på en väldigt kort tid.. Fick iaf veta vad det är för slags eksem jag har, nu vet dom mer säkert än förra gången dom satte en diagnos på det, å det är ju klart en lättnad. Men dessvärre så kommer jag förmodligen få dras med det hela livet, mer eller mindre.. Vilket känns lite minde upphetsande.. Men jag tror ändå att det är något som man kan lära sig att leva med. Jag menar, jag har haft det till och från i snart 4 år, och här i slutet av året så var det nog värre än någonsin. Å jag känner så att överlevde jag det, då kan jag nog stå ut med det. För det lär väll inte bli lika illa igen, eller? Men alla andra verkar tydligen alltid tycka att det ser värre ut än jag själv upplever det, så kanske börjar jag redan bli härdad? Aja, det ska iaf gå att förebygga.

Men dessvärre är att möjligheterna minskas drastiskt pga detta, i fråga om yrkesval. Så nu har jag lite att fundera på, vad jag själv känner att jag kommer klara av å så, och självklart något som jag ändå tror att jag kommer trivas med. Men just för tillfället så trivs jag bra med att bara sitta hemma å inte göra allt för mycket, men snart lär jag ju ta mig i kragen.. Kan ju inte sitta hemma å rulla tummarna hela livet.. Och nu är dom jävlarna på mig å tjatar om att jag måste skrivs in på IV på lindeskolan, för att få studiebidrag å hela den biten.. Men då måste jag ut på praktik, å det känns inte som att jag är kapabel till för tillfället, av flera själ..

Kanske man skulle gå till en hjärnskrynklare trots allt? Eller ne föresten, en gång å aldrig mer säger jag bara... Hjärnskrynklare/kuratorer å allt vad det nu heter, det är nog min största fobi.. Jag har ju mina helt underbara vänner, men man vill ju inte heller lägga över allt på dom? Dom har ju fullt upp med sina egna liv, då ska dom inte behöva sitta där å lyssna på mig och mina problem? Kanske det skulle vara värt det med en hjärnskrynklare? Eller? Äh, får suga på den karamellen ett tag.. Men ibland känns det bara som det finns så mkt som man vill få ut, och hur mkt man än slänger ur sig så känns det alltid som att man har en tung börda över sig..

The end