Just nu så sitter jag framför tv:n och Idol fick bli kvällens underhållning. Hatar att sitta såhär ute i skogen i min ensamhet, men börjar fundera på så mycket. Helt otroligt egentligen hur mycket tankar och funderingar som får plats i skallen. Fick den oundvikliga frågan idag, som jag har försökt undvika de senaste månaderna "varför?" Jadu, om jag kunde svara på det själv.. Har fortfarande inte riktigt fattat vad som hände, och varför. Men känns ganska bra ändå, jag har lyckats gå vidare. Men när frågan dök upp, efter nästan ett halvår.. Då är det klart att man börjar fundera.. Men jag tror på en sak, och det är "everything happens for a reason", så det är väll bara att le och vinka under tiden antar jag.. Men något som har underlättat situationen är alla människor som man har träffat efter vägen, även om det inte alla gånger har slutat så himla lyckligt kanske ^^  Men jag har iallafall haft roligt efter vägen och har även varit med om en hel del svackor, t.ex då mitt beteende inte alltid har varit så uppskattat av alla.. Men samtidigt så kan jag känna att det är en del av bearbetningen, rättare sagt mitt sätt att bearbeta. Men det viktigaste av allt under hela processen, det är ju så klart mina underbara brydar <3 Önskar att jag kunde ge tillbaks lika mycket som ni har gett mig under tiden, men då lär jag få anstränga mig.. Men hoppas att ni vet att jag försöker å göra mitt bästa <3

Ne, nu ska jag försöka sluta upp med att vara såhär opepp >.< Ska fortsätta kolla på Idol nu, som nästan alltid kan få mig på bra humör :)

Big Love <3